The Future was better before we got here

vad va de jag sa? självklart missade jag bussen men de gick en typ en halvtimme senare ^.^

grillfest i kväll, först stan med trullzis :D
slänger in en halv dålig oneshot när jag ändå håller på ^^ och mobbas inte för jag skrev den för typ... ett år sedan XD namnlös är den också XD

Nu låter jag fingrarna dansa över tangenterna. Låter dem skriva ord. Ord som kommer betyda så mycket för dig, för oss, men allra mest betyder de nog för mig. De är jag som tvingas skriva dom. So here we go. Jag orkar inte med det här längre, jag älskar dig över allt annat men detta funkar inte. De blev för mycket. Kan inte allt bli som vanligt innan vi träffades igen? Jag kommer ihåg när vi satt tillsammans utan för skolan och kollade på de patetiska människorna som gick in och ut ur den. Inte vi. Vi var nästan aldrig där. Vi satt utanför skolan och dess stränga regler. Men du hade ju något annat .Du behövde inte skolan. Du hade bandet. De betydde allt för dig och de gör de fortfarande. Men jag då vad hade jag då? När du hade musiken vad hade jag? Inget. Och de vad de som fick mig att lämna dig första gången.

Fast då var vi bara 13 år gamla. Vi är äldre nu. Vi är 19. Under de där 6 åren var jag inte väldigt lycklig. Kanske berodde de på att du var vid min sida trots att du inte brydde sig? Eller berodde de på all skit som fanns omkring mig? Alla hade hemligheter. Var de inte knarket så var de rakbladen. Du vet vad jag tycker om hemligheter. De är lögner. Har man något hemligt för den man älskar så bror de på att de förmodligen inte är sant. De är vad jag tror i alla fall. men de var egentligen ett mysterium hur vi träffades sen igen. Jag gick dit ändå fasten min vän var sjuk och inte kunde följa med mig. Till den där klubben. Nu efteråt känns de som jag inte borde gjort de. Men då hade sluppit de har sista två månaderna. Men åt anda sidan hade vi inte heller fått de två första. Jag vet inte riktigt vad som gick fel men jag känner att varje ord som kommer ur din mun nu mera än en lögn. Jag har varit underbar, du har älskat mig och jag har varit ditt allra heligaste. De var vad du sa. Ibland kanske de var sant men den sista tiden har de orden inte fått mig att känna mig på samma sett som för. Jag kunde vara lycklig länge om du sa att du älskade mig. De få gånger du säger de nu får mig bara att bli kall. En känsla jag snabbt skakade av mig.

Missförstå mig inte jag älskar dig av hela mitt hjärta. De borde du veta de är ju du som har tagit de. Jag vet inte vad du gör med de men jag säger bara att du kan få behålla de. Jag har ingen användning för de dit jag ska. Nu låter de som jag ska begå självmord. Men de ska jag inte. Jag ska lämna allt. Mitt liv, dig och Tyskland. Fast en sak tar jag med mig. Och de är de som växer inom mig. Hade jag sagt allt detta till dig hade du skrikit och sagt att jag kan ju inte ta ditt barn. Men de kan jag visst. Vi två kommer att ha ett bra och jag hoppas att du förstår detta. Jag lovar dig att vi kommer ses igen du jag och vårat barn. Jag kommer komma tillbaka. Om några år när. Allt ont är borta. Allt de vita pulvret. Men jag tror inte de va de som gjorde våra liv så svårt. Ne dom var redan förstörda när pulvret kom in i bilden. Ditt sätt att dämpa smärtan. Detta är mitt. Så nu säger jag hej då och lova mig att du inte letar efter mig. Jag lovar att jag kommer tillbaka för att se om du verkligen älskade mig. Om jag verkligen var helig för dig.

Jag älskar dig ,Bill